Vill börja skriva att jag såklart vet att det finns både bra och dåliga inom dessa yrken, jag vet att de finns fula fiskar inom alla yrken.

MEN i mina ögon ska det vara svårare för s.k "fula fiskar" att få ha på sig en bricka inom dessa arbeten!!

Många lär sina barn att lita på polisen, att polisen är bra osv.

Med dagens rubriker angående poliser så kan man ju undra vart gränsen går.....kan VEM SOM HELST bli antagen och utbilda sig till polis i dagsläget. Är det så få personer som ansöker till utbildningen?

Kankse det vore en ide' att släppa lite på vissa moment och lägga större vikt vid det psykiska??

Näe jag skulle inte bli förvånad om frihetspartiet får en plats i riksdagen, och varför inte ? Vad är det som säger att det blir sämre då? Många ggr. verkar poliser/väktare/ordningsvakter ändå gå sina egna vägar för att lösa situationer. Att de då dessutom har lagens brickor att använda sig av gör ju att de är MYCKET farligare egentligen än en MC-snubbe som knappast ens en 8-åring skulle förlita sig blint på. Men den 8-åringen har ju förmodligen tyvärr fått lära sig att poliser är snälla och dom ska man lita på i alla situationer!!!

Jag har ju även en starka åsikter om att poliser/väktar/mfl. ska ha hårdare straff än "vanligt" folk när de bryter mot lagen.

Varför??? För att de borde faktiskt ha koll på lagen!!! De borde straffas hårdare när de sviker människor som litar på att de håller ordning i vårt land.

Sen att de ska va så lätt att bli anmäld och dömd för våld mot tjänsteman m.m

hmmm borde man inte redan när man söker detta yrke vara medveten om att det finns större risker att få skador eller få höra diverse fula ord??!!

Och självklart får de alltid rätt då vi alla veeeet att man alltid kan lita på personer inom dessa yrken, eller hur var det nu igen??!!

Dessutom verkar det faktiskt som att väktarna i denna stad borde gå inte bara en utan flera kurser i etik och viktigast av allt lära sig om vett och etikett!!!

Då syftar jag mest på de yngre, för de äldre väktarna är oftast trevliga, medans de yngre verkar väldigt måna om att få respekt genom att nervärdera och psyka människor.

En vän till mig sa en gång att det är just dessa hemska väktare som av någon anledning aldrig blev uttagen till polishögskolan och helt enkelt fick stanna på väktarnivå.Tur det då så vi slapp dom i en "högre gradering" tycker jag  

Som sagt jag vet......det finns både bra och dåliga, men dom dåliga är tyvärr också riktigt dåliga!!!!

(Även i denna lilla stad Östersund)

Det finns många olika "typer" av förhållanden, vissa bra och vissa dåliga.

Vet alla varför dom är tillsammans?

Sätter sig vissa par ner och tänker/känner efter ibland?

Jag gör det defenitivt, finns många fällor att fasta i....som gör att man verkligen tror att man verkligen lever i ett förhållande byggt på ömsesidig kärlek fast det i själva verket är något helt annat.

Den värsta sorten av förhållanden bygger ofta på att den ena parten har ett osunt kontrollbehov. Oftast känner den andre parten till att börja med smicker över detta vilket nästan alltid visar sig genom överdrivet smicker och svartsjuka.

Av någon anledning så tillåter den ena parten att den andre bryter ner dennes personlighet, världens gladaste säkraste person blir plötligt inte alls lika glad och social. Drar sig undan sina vänner....vad ska man umgås med vänner för när man har en partner som älskar en? Då kan man ju inte låta ens egna intressen/vänner ta dyrbar tid från förhållandet.

Att den andre däremot går ut med kompisar och har annat för sig har ju inte med saken att göra, klart man gärna sitter hemma och bara väntar på världens underbaraste man/kvinna!!!

Man är bara sååå lycklig över att ha ett så härligt och ofta passionsfyllt förhållande byggt på KÄRLEK.

Efter några år kanske man vaknar och tänker att varför är det ok att den ena gör saker men inte den andra osv. Man ifrågasätter kankse saker och ting lite.....

Det är ofta bråk och efter dessa bråk är det mer regel än undantag med försoning åtfäljt av passionerat 6 för att fullända försoningen.

Vid det laget är tyvärr den ena parten oftast inte så stort nätverk kvar, och det blir svårare att ta sig ut så att säga.

Ofta är man också så beroende av den andre parten att man hellre håller tyst och låter allt ha sin gång, för tänk om man blir lämnad då har man ju inget kvar!!??

Då står man alldeles ensam resten av livet, för det kan ju inte finnas någon annan som vill ha en så jobbig, ful och tråkig flickvän/pojkvän som man ser sig  vara!!??

I en sådan situation gäller det att kunna/orka BRYTA MÖNSTRET, vilket sällan är så lätt....men det är klart att det går!!

Bryt upp innan det är alldeles för sent...innan det går heeelt överstyr så att säga.